Mamma - Poeten

lenaost.se

Lena Palmqvist

MAMMA - POETEN


Min mamma hette Nanna Dahlberg och var född 1911. Förutom att hon var min mamma så var hon också konstnär och poet.


Samma år som hon gick bort, 1998, trycktes en samling av hennes dikter. Den fick namnet "Min Hemlighet" vilket också är titeln på en av hennes dikter.

Sorsele Poesisällskap har gett ut två diktantologier med poeter från bygden och där finns några av mammas dikter med.



                Kom sätt dig här                                        Sländ-dans

                hos mig,                                                     

                jag vill berätta                                           Solen har dalat

                för dig.                                                       sländans dans

                Något som ingen vet,                                 är slut.

                en stor hemlighet.                                     Stilla är natten,

                Om tankens lek                                           skönt är att

                med orden,                                                 vila ut.

                om allt som sker                                         Vinden viskar

                på jorden.                                                   så varligt,

                Förborgade ting,                                         stör ej den trötta

                allt och ingenting.                                       vilande vingen,

                Om kärleken                                                som äntligt

                om solen                                                     lagts till ro.

                vinden som leker,                                       Aldrig mera

                tonen från fiolen.                                       dess skimmer

                Mörker och ljus                                           skall blänka

                sorgen i ett hus.                                         i aftonsol.

                Tid och evighet

                allt som ingen vet,

                min hemlighet.


  Minnenas vår


   Jag sitter så ensam

   och drömmer.

   Om åren som snabbt

   drog förbi,

   och djupt i mitt hjärta

   jag gömmer.

   En sorgsen och vek melodi.

   Jag drömmer om barndomens

   dagar

   där hemma hos moder och far.

   Vi lekte i grönskande

   hagar.

   Så sorgfri och lycklig

   jag var.

   Men åren har svunnit

   och ofta

   tillbaka i minnet

   jag går.

   Och känner hur blommorna dofta.

   I minnenas grönskande vår.


           



 


Min ungdoms kära


Kom mig nära

min kära,

jag fryser så.

Jag har vandrat

så länge

och min väg var

så svår.

Vi följdes en gång

i vår ungdoms

vår.

Sen skildes

våra vägar,

jag har längtat så,

att få se dig

ännu en gång.

Få känna din närhet,

få värma mig.

Det blev så kallt

på min ensamma väg

andra hade

intet att ge.







Länktips: Sorsele poesisällskap









                                                                                                                                                                                                   Copyright 2012 © All Rights Reserved